Författare: Sylvia Day
Originaltitel: Bared to you
Sidantal: 334
Förlag: Berkley
Utgiven: 2012-06
Betyg: 3 av 5
Beskrivning från Adlibris:
"Our journey began in fire...Gideon Cross came into my life like lightning in the darkness - beautiful and brilliant, jagged and white hot. I was drawn to him as I'd never been to anything or anyone in my life. I craved his touch like a drug, even knowing it would weaken me. I was flawed and damaged, and he opened those cracks in me so easily...Gideon knew. He had demons of his own. And we would become the mirrors that reflected each other's most private wounds...and desires. The bonds of his love transformed me, even as I prayed that the torment of our pasts didn't tear us apart...Intensely romantic, darkly sensual and completely addictive, "Bared to You" will take you to the very limits of obsession - and beyond. "
Min kommentar:
Den här boken är allt vad Fifty Shades borde ha varit. Den är bättre skriven, har en bättre och mer trovärdig handling samt huvudpersoner med personlighet.
Men det går inte att komma ifrån att det är som en kopia på fifty shades, fast bättre då. Som om att Day läste boken och förstod precis vari problemet låg och fixade det hela.
Med det sagt så vet jag inte om jag tyckte om den här boken, alltså den var bra mycket bättre än Fifty och jag kunde inte sluta jämföra.
Huvudpersonen, Eva, har i alla fall lite drag i sig! Hon står inte ut med var som helst, hon drar (faktum är att hon drar ganska ofta, lite av en downer kan jag tycka). Hon är inte sexuellt hämmad alls, det där veliga och rädda som Ana hade har verkligen inte Eva.
Alla personer i den här boken har givits en personlighet, vare sig den är trevlig eller inte. Och för det beundrar jag boken, det finns inte någon som utesluts utan alla får vara med på något sätt. Det finns alla sorters sexualiteter i den här boken, vilket är ännu en sak som jag uppskattar, det känns mer verklighetstroget då.
Så plus till Eva och hela hennes persona, hennes driv och hennes förmåga att sätta ner foten emellanåt. Plus även till bokens personer och deras personligheter, till språket (även om jag inte tror att den kommer göra sig bra på svenska) och till den generella förbättringen i storyn i jämförelse med Fifty Shades. Jag vill ogärna tro att hon läste Fifty och sedan gjorde en bättre version, men det finns så otroligt många likheter att det känns konstigt om hon skulle ha kommit på samma idé och sedan bara råkar boken släppas samma år som Fifty blir en hype världen över.
Om jag fick gå tillbaka till början och välja om jag skulle läsa den här eller Fifty Shades of Grey, så skulle jag nog ha velat läsa den här. Fifty är helt okej, men språket och Anas svaga självkänsla kan verkligen få en att bli frustrerad.
En helt okej bok, definitivt bättre än Fifty Shades of Grey. Detta är första delen i en serie, såklart, och nästa del finns ute men jag tror inte att jag kommer ge mig på den. Det räcker såhär, jag är nöjd. Jag är trött på Fifty shades och blir därför lite trött på den här redan när jag börjar, men jag tror att den här skulle kunna vara perfekt för alla dem som inte läst Fifty än.
Någonstans måste jag ändå erkänna att jag sträckläste den och verkligen tyckte den var bra medan jag läste, det var efteråt som tvivlen kröp fram. Är det bra eller dåligt?
Finns hur som helst endast på engelska (än så länge, Bookmark förlag har ju börjat ge ut hennes böcker på svenska så vi får väl se vad som händer!) på Adlibris, Bokus och CDON.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar