torsdag 5 december 2013

Häxkatten - Maj Bylock

Titel: Häxkatten
Författare: Maj Bylock
Sidantal: 188
Bindning: Inbunden
Utgiven: 1995
Förlag: Rabén och Sjögren
Betyg: 4,9 av 5

Baksidestext:
"Ulv och hans häst Kastanj är på väg hem efter spännande upplevelser i Stockholm. Men drömmen om att kunna göra guld får honom att vända. I staden träffar han en man som lockar honom att spela tärning. Ulv råkar illa ut.

Han tar värvning i Karl XII:s armé och kastas snart in i fler farliga äventyr.

Ulv är bara 17 år och runt om honom visslar kulorna. Men han lever än. Ropen som hörs är inte längre djärva stridsrop utan ångestfyllda skrik. Utmattad lutar han sej mot ett träd intill en mur. Då glider något svart förbi hans fötter. Två ögon glimmar till.

Så hörs ett våldsamt dån. Ett välriktat skott från en kanon splittrar trädet och vräker upp ett hål i muren...
"

Min kommentar
Nu får Ulv dra ut i krig också, och det är allt annat än glamouröst.
Anledningen till varför han hamnade i kriget fick mig att utbrista "Ditt pucko!" högt innan jag insåg vad jag gjorde, men i slutändan gjorde kriget honom till en bättre karaktär att följa. Han betedde sig dumt och fick skörda frukterna från sitt dåliga beslut, är inte det en del utav begreppet rättvisa? Är det här som jag bör påpeka att det sista skrevs med ett spår av sarkasm?
 Jag upptäcker en hel del av mina egna värderingar och den skakiga grund som de står på när jag läser de här böckerna, bara ännu en sak som bevisar att läsningen kan bli vad man gör den till. Det hindrar mig inte från att förvånas över hur olik läsningen är nu gentemot hur den var när jag läste böckerna för 10 år sedan, vad mycket jag har förändrats som läsare!
Fortfarande kan man spekulera i brutaliteten och vad som lämpar sig för barn. Kan man som barn mellan 9 och 12 år ta till sig det hemska i krig och att skära av armar och ben på någon som kommer dö om man inte gör det? Det är blodigt och brutalt på sina håll, men jag kan inte komma ihåg att jag tänkte så mycket på det förra gången jag läste, men nu känns det ganska påtagligt. Pjoskar man för mycket med barn nu? Eller läser de böcker som de här men jag vet bara inte om det (än)? Jag har ingen aning, lämna gärna en kommentar med dina åsikter!

Boken är riktigt bra och i den andra halvan så tar den sig verkligen, nu är jag riktigt sugen på att fortsätta följa Ulvs resa, var den än tar honom.

Rekommenderas!

Tidigare böcker i serien:
Häxprovet
Häxans dotter
Häxpojken
Häxguldet

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar