Författare: Simona Ahrnstedt
Bindning: Pocket
Sidantal: 390
Förlag: Ponto pocket
Utgiven: 2011
Betyg: 3,9 av 5
Beskrivning från Adlibris:
"Överenskommelser är en svensk, historisk romantisk roman. Det är en rolig, sexig och begåvad kärleksunderhållning som inte lämnar någon läsare oberörd och som saknar motsvarighet på den svenska marknaden.
Det är i december 1880 på Operan de möts för första gången. Hon - Beatrice Löwenström som bor med sin farbrors familj och som lever ett hårt hållet konventionellt borgarliv. Han - karismatiske Seth Hammerstaal, stadens mest omtalade ungkarl, en av Sveriges rikaste män som aldrig har levt sitt liv efter någon regelbok.
Efter den kvällen tycks de ständigt korsa varandras vägar i Stockholms societet. Seth fascineras av Beatrices intelligens, frispråkighet och hon liknar ingen annan kvinna han tidigare mött. Det dröjer inte länge förrän Beatrice och Seth inser att de är involverade i en mycket komplicerad men passionerad romans.
Men det finns planer och överenskommelser som personer i Beatrices närhet har avtalat - planer som varken innefattar frihet, lycka eller Seth ..."
Min kommentar:
Jag är väldigt kluven till både vad jag ska tycka och skriva. Jag hade väntat mig en kärlekshistoria av Harlequin-slag, där situationen kommer att lösas i sista stund och ingen kommer fara mer illa än några blåmärken på hjärtat.
Men här undrar jag faktiskt ibland hur Beatrice orkar leva vidare.
Jag blir så illa berörd, för jag hade verkligen hoppats att räddningen skulle komma och kände mig förvånad och ledsen när det uteblev. Det gjorde mig illa berörd, och ett tag hade jag mycket mordiska tankar kring några av de manliga karaktärerna i boken.
Och det är nog mitt stora problem med boken, att Beatrice blir utsatt för så mycket och aldrig riktigt får upprättelse. Allt blir så bitterljuvt. Det räcker liksom inte med det som hon får, det blev till ett lite för högt pris.
Välskrivet och kan rekommenderas, men låt inte lovord som "romantisk berättelse" leda dig på irrvägar. Den är romantisk till viss del, svar ja, men långt ifrån hela tiden. Det är lätt att bli känslomässigt involverad i historien och ta illa vid sig av det som händer. Något som kan vara värt att tänka på innan man läser boken.
Finns hos Adlibris, Bokus och CDON.
Jag förstår inte heller hur Beatrice orkade. Jag hade velat prygla en del män i boken!
SvaraRaderaJa lida skulle de i alla fall behöva gjort, inte för att det hade gjort henne mindre trasig...
RaderaHmm jag är jätte nyfiken på den här boken! Men jag hade trott att den skulle vara fantastiskt romantisk så jag ska kanske tänka om först och beställa sen ;)
SvaraRaderaFundera kan man alltid göra! Men den var helt klart läsvärd, kanske låna den på ett bibliotek? :)
RaderaVisst är den romantisk, men det finns också några ohyggligt madrömslika scener.
RaderaJag håller med, borde komma med en liten varningstext egentligen!
RaderaJag håller med dig, att det är som att det lyckliga slutet inte räcker till. För detta är ändå en roman, som får mig att må illa. Och ja, det känns ju nästan som om Beatrice bara får ett plåster för ett rivsår, när hon i själva verket har brutit benet. Jag har sällan blivit så illa berörd av någon bok, och ändå har jag läst många. Men det är ju också denna brutala skildring av den tidens kvinnoförtryck, som ändå skiljer "Överenskommelser" från mängden av lättsamma kärleksromaner. Simona lyckas verkligen få oss förstå hur utsatt den stackars Beatrice var, och hur ytterst vidriga somliga män omkring henne var. Och det att kärleksparet ska missförstå varandra några dussin gånger, det som annars lätt blir fjantigt och löjligt, blir här faktiskt begripligt. Det retar gallfeber på mig, ja, men jag förstår hur det blev så där... Och trösten är ju ändå att Beatrice kan hoppas på en ljusare framtid tillsammans med Seth, medan greven dör (jag hoppas bara att det var en väldigt plågsam död) och farbror Wilhelm och Edvard får sina fina liv förstörda...
SvaraRadera*SPOLIERALERT*
RaderaJag hade inte kunnat beskriva det bättre själv! Det blir inte feelgood-slutet som man hoppats på utan istället något ytterst bitterljuvt. Hennes upprättelse blir inte tillräcklig och kan aldrig bli det heller, känns det som i alla fall.
Bra gjort av författaren att inte falla in i en skev skildring av dåtiden, detta känns relativt autentiskt (även om det finns en del Nja...). Men frågan är om inte boken borde ha någon form av varningstext.
Ja, efter all skit som hade hänt, så kunde ju det inte bli mer än bitterljuvt. Ja, det vore nog en bra idé med en varningstext. Jag har ingen aning om när jag ska våga låta min systerdotter läsa den här romanen. Hon måste ju bli femton år åtminstone...
SvaraRaderaJag håller med. Ålder för när man kan läsa den här boken vet jag inte, det är nog en svår fråga som beror mer på personen som ska läsa än åldern. Det är ju en del otäcka scener...
Radera