Jag sa att jag, eller jag hade bestämt mig för att jag, inte skulle köpa något. Ja... Så gick det med det!

Tänk er följande:
Du har lite böcker som du läst och som nu tyvärr ska få lämna bokhyllan. Du ska lämna in dem hos den där trevliga seconhanden som ligger lite för nära för att det ska vara hälsosamt. Du råkar åka dit medans det är öppet istället för att åka dit när det är stängt och bara lämna sakerna utanför som andra gör.
Du har bestämt dig för att inte gå in och titta för du behöver absolut inga fler böcker i din bokhylla; den är ju faktiskt helt knökfull nu!
Men när du ska åka hemifrån nappar du med dig en extra kasse, konstigt. Varför gör du så?
Du åker till secondhanden med böckerna och tänker att varför lämna dem ute när du kan gå in med dem? Lite trevligare eller hur? De har ju trots allt öppet. (Ni märker vart hän det leder eller hur?)
Du går in, lämnar över böckerna och bara råkar följa med strömmen av andra människor ner mot bokavdelningen. Ops liksom.
Kollar lite halvt ointresserat (tror du) på böckerna och upptäcker ett vackert exemplar av James Joyces Odysseus. Plockar den (en annan kund tittar lite surt och önskade antagligen att hen hittat den först, du kramar boken lite hårdare och bestämmer dig definitivt för att köpa den) och tittar vidare. Utan att du vet hur det gick till så går du ut med 6 nya böcker och ett stort leende, bara 10 kronor fattigare.
Så det kan bli!