Förälskelser - Javier Marías

Titel: Förälskelser
Författare: Javier Marías
Originaltitel: Los enamoramientos
Bindning: Inbunden
Sidantal: 348
Förlag: Albert Bonnier
Utgiven: 2013-04
Betyg: 4 av 5

Beskrivning från Adlibris:
"Dödlig förälskelse är temat för Javier Marías nya samtidsroman, eller kanske snarare återuppstånden kärlek, sådan dödsmärkt kärlek som en gång Mylady i De tre musketörerna personifierade: hon som musketörerna gjorde sig av med, mördade helt enkelt, för att hon visade sig bära straffångens franska lilja inbränd på skuldran och som för evigt skulle hemsöka D´Artagnan och hans förbundna. Förälskelsen kan rättfärdiga allt; de mest nobla och osjälviska gärningar men även de största överdrifterna och övergreppen. Förälskelser är dessutom en berättelse om omöjligheten att någonsin veta vad som är sanning, inte ens den vi tror vara vår egen."

Min kommentar:
Den här boken tog en evighet att läsa ut, jag har antagligen haft den på nattduksbordet/i soffan/you name it i över en månad. Helt otroligt.
Varför? Dels är texten så tätskriven och i stort sett helt utan styckeindelning att man kan bli galen. Sedan kan en tankegång fortsätta konstant i över en halv sida UTAN PUNKT. Jag vet inte hur det är med er, men jag tycker sådana meningar kan vara extremt jobbiga.
Men missförstå mig rätt, detta är inte början till en sågning, det är faktiskt en smyghyllning.
För trots de långa meningarna och den hopplösa layouten så är det som står faktiskt av högsta värde. Det jag läser rör upp känslor och tankar som jag inte visste att jag hade, det får mig också att utvärdera mina egna värderingar och försöka se bortom det jag ser.
Är allt så självklart? Det finns många poänger i denna bok som jag tror det kan vara skämmigt att faktiskt erkänna är rätt, men de är det, rätt alltså.
Jag tror att detta är vad som kallas intelligent skönlitteratur, det är inte kioskvältarna som man läser ut på en kväll utan istället litteratur som ger något och som skriker välskrivet.
Det var så nära på att bli tråkigt så många gånger, det var verkligen på gränsen ibland. Men så drar författaren tillbaka mig.
Jag funderar över hur en människa kan klämma in så många tankar mellan två meningar i en dialog, det känns inte riktigt äkta. Men det känns som en människa som ser tillbaka på konversationen och analyserar varje steg på ett trovärdigt sätt. Kluvet.

Jag måste ifrågasätta valet av namn till huvudpersonerna: Javier och María. Med tanker på författarens namn (Javier Marías) känns detta lite... udda? Jag vet inte om jag varit med om det förut, vad försöker författaren säga till mig som läsare genom att göra så? Finns det ens någon mening med det? Något finns det ju såklart som gjorde att han valde just det. Det är något som skulle kunna analyseras och funderas över ganska länge framöver. Jag tror jag ska göra det faktiskt.

Bonus till de litterära referenserna som verkade vara ett återkommande tema i boken, mycket berättades genom liknelser från andra böcker och förklarades på samma sätt. Uppskattades!

Jag kan inte ge boken full poäng betygmässigt, jag hade velat ha lite (bara så att man inte kom så nära den tråkiga kanten) mer action och lite mindre jobbig läsning med tanke på layouten för det. Men det går inte att förneka att det faktiskt är en bra bok. 4 av 5 får det bli!

Rekommenderas.

Finns på Adlibris, Bokus och CDON.