Jag tänker ge den en sista chans

Jag pratar om Maggie Steifvaters bok "Dödsritten". Jag har läst cirka 100 sidor och känner mig otroligt frustrerad varje gång jag tar upp den.
Den saknar personlighet. Den saknar en personlig koppling, alla är bara så hopplösa och ledsna att jag inte ens vill försöka relatera till dem.

Det låter säkert hårt, men det är en bok. En bok som gör mig frusterad och som tar en evighet att läsa ut för att det händer alldeles för lite och alldeles för mycket på samma gång. Loppet kommer aldrig, folk och djur dör, folk är nervösa, brorsan är en skitstövel. Ja, inte så positivt.

Men jag har ett hopp, ett hopp om att det hela ska vara värt det. Att de fina karaktärerna som jag hittade i Frost och Linger på något sätt ska kunna smyga sig tillbaka. Jag hoppas att jag kan relatera och ta del av historien, liksom sugas in och stanna ända in i slutet.

Jag har 200 sidor kvar. Vad säger ni? Är det värt det?