Författare: Sofie Sarenbrant
Originaltitel: Vila i frid
Sidantal: 379
Förlag: Damm förlag
Utgiven: 2012-03
Betyg: 3,5 av 5
Beskrivning från Adlibris:
”En känd skådespelerska hittas medvetslös i kvinnornas tvagningsrum på Yasuragi Hasseludden och kort därefter upptäcks ett äldre par döda i rum 327. Ingen av incidenterna verkar vara annat än olyckor, men hotellchefen Peter Berg och vd:n Nils Wedén får ändå onda aningar. När ytterligare en person avlider på spa-anläggningen, den här gången i de varma källorna utomhus, går det inte att förneka att det måste finnas ett samband mellan dödsfallen.
Emma Sköld på Nackapolisens kriminalavdelning kopplas in som ansvarig och hon upptäcker ganska snart att detta inte är något rutinfall.”
Emma Sköld på Nackapolisens kriminalavdelning kopplas in som ansvarig och hon upptäcker ganska snart att detta inte är något rutinfall.”
Min kommentar:
Vi tar det positiva först: bra porträtt av olika karaktärer, originell historia med lite lagom koppling till Sverige (en del böcker gottar sig i iakttagelser från någon speciell ort, och om man inte bor eller har någon koppling till orten i fråga så kan det ibland bli tråkigt) och bra sidospår, med det menar jag relationer och andra saker som finns med men som inte har med själva utredningen av morden att göra. Skulle även vilja säga att jag gillar språket, det känns liksom trovärdigt på något sätt.
Men jag har en liten synpunkt, något som var mycket ansvarigt för det lägre betyget:
Spoilervarning(?): När de ska ta in Hellström och han drar så springer alla poliserna ut i skogen, men vem springer de efter? Jag uppfattade det som att de såg någon som sprang ut i skogen och följde efter, men att det inte var Hellström. Jag förstår såklart hur det hela hänger ihop, att han helt plötsligt var borta och att de antog att han sprang ut i skogen. Men att det kan bli en sådan missuppfattning från början stör mig, då är det något som inte har blivit helt rätt i skrivandet.
Men bortsett från det så tycker jag att det var en riktigt bra deckare, jag kommer antagligen att ge mig på fler Sofie Sarenbrant i framtiden. Det var en perfekt mjukstart för mig som har haft ett långt uppehåll när det gäller deckare.
Boken fängslade mig inte så hårt och det i kombination med missuppfattningen gjorde att boken fick ett något svalt betyg. Men annars så är jag som sagt sugen på att läsa fler av henne, har läst recensioner som säger att detta inte var hennes bästa bok och det låter ju faktiskt lovande för min del!
Så Sarenbrant, på återseende!
Finns på Adlibris och Bokus, både inbunden och i pocket.
Själv är jag inte alls så förtjust i Sahrenbrant, har ändå läst alla hennes böcker av någon anledning - lite som Läckberg, jag tycker inte att man får känna karaktärerna tillräckligt liksom..
SvaraRaderaJag har aldrig läst en Läckberg (fram med "skämskudden"?), kan du rekommendera något deckare som du verkligen gillar? :)
Radera