Torka aldrig tårar utan handskar 2. Sjukdomen - Jonas Gardell

Titel: Torka aldrig tårar utan handskar 2. Sjukdomen
Författare: Jonas Gardell
Bindning: Inbunden
Sidantal: 304
Förlag: Norstedts
Utgiven: 2013-01
Betyg: 3,8 av 5

Beskrivning från Adlibris:
"De är en sorts familj: ärkefjollan Paul, Lars-Åke och Seppo, Reine med sitt plågade förflutna på den lilla bohuslänska ön, den vackre Bengt som är filmstjärna i vardande. Varje år firar de jul hos Paul, det är där Benjamin och Rasmus träffar varandra och blir kära. Allt ska de offra för kärleken.

De älskar varandra så mycket. Världen och framtiden tillhör dem. Och det är då som sjukdomen kommer till staden. Bögpesten. Den nya digerdöden. De är alla så unga. En efter en skall de dö. Det som berättas i den här historien har hänt. Allt är sant. Jag var en av dem som överlevde. Det här är min och mina vänners historia. "

Min kommentar:
Jag blir alltid fundersam när jag inte gillar en bok som andra tokhyllat, och man kan ju lugnt säga att dessa tokhyllats mer än vad som kan anses möjligt i vissa avseenden. Hur många priser har Gardell vunnit? Sju? Ingen aning, men jag tycker jag läser om ett nytt pris varje vecka i alla fall.

Hur som helst. Det är inte direkt så att jag ogillar boken utan bara irriterar mig på vissa saker. Som skrivsättet, mer specifikt: hoppen mellan tid. Det driver mig inte riktigt till vansinne men nästan, känner mig ganska ofta förvirrad. Vem följer jag, var är jag och NÄR är jag? Självklart måste jag läsa den sista boken i serien, men eftersom den antagligen kommer präglas av samma uppdelning av stycken så kommer jag antagligen vara lite irriterad då också (precis som jag var när jag läste den första boken i serien).
Jag har också svårt för de långa harangerna med referenser till gud som förekommer. Jag förstår att detta var viktigt men det ramlar ur sitt sammanhang och jag tappar intresset och takten.
Det var det dåliga med boken.

Nu kommer något som jag känner mig lite kluven till: mängden information. Det blir som en kombination mellan facklitteratur och skönlitteratur men aldrig tillräckligt av något kan jag tycka. Jag vill förtydliga: jag vill ha mer av allt. Jag skulle vilja se mer historisk kontext då det gör allt så mycket mer levande, man ser på Sveriges historia med avsmak och kan dra vissa paralleller till dagens handlingar som sannolikt kommer fördömas i framtiden på samma sätt som vi nu fördömer dåtidens handlingar.
Jag vill ha mer av det skönlitterära, mer av karaktärernas liv och mening, mer av deras vardag och rädslan som hänger över dem och mer av den förtvivlan som de känner inför döden. Jag hinner knappt få sympati för någon innan hoppen (se stycket ovanför) kommer.

Det bra med boken: alla karaktärer, man kan inte annat än älska dem. Alla motiveras av olika saker och man får trots allt verkligen förståelse för var och en utav dem. Fantastiska personporträtt måste jag säga!
Något mer som är bra är det mycket målande språket, det känns verkligen som om att man är där.

Men summan är ett svalt betyg. Genom oliktänkare kan man förstärka argumenten för sin egen åsikt.
Slut på visdomsord.

Boken finns att köpa på Adlibris, Bokus och CDON.