Nässlorna blomma - Harry Martinson

Titel: Nässlorna blomma
Författare: Harry Martinson
Originaltitel: Nässlorna blomma
Sidantal: 332
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utgiven: 1935
Betyg: 3 av 5

Beskrivning från Adlibris: 
"Nässlorna blomma, som vanligen betraktas som Harry Martinsons huvudverk på prosa, är än idag en ovanligt omskakande läsupplevelse. Berättelsen om sockenpojken Martin Tomasson och hans öden på de gårdar där han ackorderas ut har en mirakulös balans - även när hans ensamhet ter sig avgrundsdjup. Martin förlorar ju i stort sett alla människor som betyder någonting för honom. Men om Nässlorna blomma gestaltar en närmast ofattbar övergivenhet så skildrar den lika övertygande en envis och okuvlig överlevnadsvilja - en förmåga att trots allt söka det ljusa i tillvaron. 

I ett efterord visar Staffan Söderblom hur Martinsons språk - mot alla stil- och berättarregler - instinktivt skiftar med de olika livslägen Martin befinner sig i."

Min kommentar:
Huvudkaraktären är ett otroligt moget barn som är en drömmare som ibland är omogen och ibland är helt ologisk. Man har fullt upp med att hålla koll på vad detta barn tänker och var han är på väg.
Hans enda hopp är att någon en dag ska ge honom kärlek så att han kan få självkänsla och självförtroende, att en kvinna i modersrollen ska ge honom det.
Men det är bara ständiga besvikelser.
Så boken är... deppig.
Den är välskriven, men jag gillar den ändå inte. Den illustrerar bra det nya tänket som började komma på 30-talet vad gäller sexualitet, men det är också en tragisk läsning. Kvinnans roll och hur man ser på henne ändras och det är jobbigt, men det värsta är nog ändå att följa detta barn som verkar må så fruktansvärt dåligt.
Så nej, detta blev ingen favorit och jag kommer inte att läsa den igen.

Finns på Bokus och Adlibris, inbunden.