Författare: Marie Hermanson
Originaltitel: Himmelsdalen
Sidantal: 388
Förlag: Bonnier pocket
Utgivning: 2011-08
Betyg: 3,8 av 5
Beskrivning från Adlibris:
"Dalen mellan bergen i Schweiz är ett paradis på jorden. Eller åtminstone ett paradis för människor med vissa psykiska åkommor, som behöver vila upp sig i lugn miljö med hög luft, god mat och professionell omvårdnad. Så ser det i alla fall ut. Men varför är det då så förtvivlat svårt att ta sig därifrån? Och vad har alla patienter gjort för att ta sig dit?
Svenske Daniel kommer till Himmelsdalen för att besöka sin tvillingbror Max. Max vill be honom om en tjänst: att byta plats med honom så att han hinner ordna upp lite privata affärer. Daniel ger med sig, och Max ger sig av.
Men kommer inte tillbaka. Daniel förstår att Max är mycket mer manipulativ och farlig än han någonsin har trott. Och det värsta är: så är alla andra i Himmelsdalen också. Den öppna friska dalen är ett fängelse för riktigt sjuka människor, farliga både för sig själva och omvärlden. Och personalen kan han naturligtvis inte övertyga om att han inte är han utan att han är sin bror.
Marie Hermansons nya berättelse är en spännande, mångbottnad berättelse, med thrillerns snabba oväntade vändningar, och den samhällskritiska romanens tankeväckande tilltal."
Min kommentar:
Vad ska jag säga? Det var verkligen en helt skruvad spänningsroman som har gäckat mig ganska länge.
En bit in i boken tänkte jag bara "Patient 67", hela tiden. Ni vet Dennis Lehane's Shutter Island? Det var lite samma koncept skulle man kunna säga. Det var något som irriterade och frustrerade mig otroligt mycket. Jag ville inte tro att jag redan listat ut hur det skulle sluta, jag ville helt enkelt inte ha ett sånt slut för Daniel. Låt er inte luras dock, den har mer baktankar än Shutter Island och det är definitivt ingen kopia.
Men jag imponeras också av de psykologiska vändningarna, hur jag kastas omkring i den ena villfarelsen efter den andra.
Det är en mycket bra bok, jag tycker mer och mer om den ju mer jag tänker på den. Men jag måste ändå ge den 3,8 i betyg, på grund av att min upplevelse förstördes av återkopplingen till Shutter Island.
Jag har varit sugen på att läsa denna länge, men det har inte blivit av än! Men ska nog ta tag i den snart :)
SvaraRadera