A-M recenserar blandad kompott av ljudböcker!

Hallå - här är gästrecensenten tillbaka igen!

I väntan på semester har jag lyssnat på talböcker medan dagen sakta har ändrat karaktär och blivit mera nattlig. Eftersom jag handlade på loppis blev det en synnerligen blandad kompott för en hundralapp.

Den första i högen är "Tea Bag" av Henning Mankell från 

2004.Uppläsare Torsten Wahlund.
Torsten är en mycket bra uppläsare, passar väldigt bra till storyn om flykt, invandring, svensk konformitet, drömmar, fördomar, invanda mönster och en mängd skilda personligheter. Jag säger inget mera om handlingen, det är bra att vara som ett blankt blad och bara låta personer och händelser växa fram i ens inre. Det ger en bra insikt i fortfarande högaktuella frågor. Kan rekommenderas!


Nästa box, är "Giraffens tårar" av Alexander McCall Smith från 2000. Eftersom jag läst böckerna
och blivit mycket förtjust i dom, så såg jag fram emot mysiga kvällar i Botswana med Mma Ramotswe. Men - tyvärr blev det inte samma sak att lyssna på boken. Plötsligt kändes den väldigt enkel och tråkig, kanske extra märkbart efter att ha lyssnat på Mankells detaljrikedom. Något som skulle ha kunna gjort att boken verkade mer intressant, autentisk och genuin, hade varit om Babben Larsson (som jag för övrigt gillar väldigt mycket) gjort uppläsningen på gotländska och inte som nu, med en rikssvensk dialekt. Tyvärr - här blev det tummen ner! Orkade inte ens lyssna igenom hela boken.

Den tredje fodralet innehöll överraskande nog 6 stycken kassetter! Som tur är har jag kvar en gammal kassettbandspelare som jag letade upp och släpade med mig in till strykjärnet och tvätthögen. Sen startade jag James Herriots "Om dom bara kunde tala" från 1998. Helge Skoog tog mig med till Yorkshire och en nyexaminerad veterinärs lantliga upplevelser 1937. Jag fullkomligt sögs in i naturen, händelserna, lärde känna personerna och deras egenheter tack vare Helges synnerligen nyanserade och inkännande uppläsning av ett fantastiskt bra bokmaterial. Aldrig tidigare i mitt liv har jag varit med om att jag har önskat att det fanns mer tvätt att stryka! Högsta poäng med andra ord!

Den sista boxen i högen, var Monica Zetterlunds memoarer, "Hågkomster ur ett dåligt minne". Den är inspelad 2005 och uppläst av Monica själv, vilket den vinner på! Monicas röst låter påskina att det hände mer än det hon berättar, och vad hon tyckte om det. Det är intressant och ger en extra dimension åt berättelserna. Det är ett myller av kända och okända människor och platser som passerat i hennes liv. Monica ger en motsägelsefull bild av sig själv, både framåt med skinn på näsan, kunnig och kavat men samtidigt osäker, känslig, okunnig och rädd. Ibland verkar hon gränslös, återigen full av insikt. En intressant memoar - som skall bli spännande att jämföra med filmen om Monica!