Men sedan läste jag också den sista på engelska och det kändes schysst.
Sedan fick jag för mig att läsa också den andra boken på svenska, för att jämföra mot den engelska. Och vad ska jag säga? Frasen "Lost in translation" ligger nära till hands.
Engelskan är ett otroligt stort språk med närmare en miljon ord medan svenskan bara kan stoltsera med (i jämförelse) ynkliga 125-170 tusen ord, beroende på vem man frågar.
Detta medför att denna boks meningar ibland blir konstlade och man känner att ordet som valdes inte riktigt stämde in med det som menades. Svenska språket räcker ibland helt enkelt inte till. Att svärordet "fuck" kan översättas till "jävlar" känns inte helt rätt, förstår ni vad jag menar? Det funkar rent språkligt men får man verkligen samma känsla av det ena ordet som av det andra? Det kanske bara är jag som tänker på det.
Jag hade samma problem när jag försökte läsa Twilight-serien på svenska, fast där var det värre. Femtio nyanser av mörker funkar ändå relativt bra på svenska, jag vet inte om man kan säga att det var den mest avancerade meningsuppbyggnaden från första början.
Men hur som helst så fungerar den bra på båda språken, men personligen så tycker jag bättre om den engelska versionen.
Det jag också gillar, och som gör den icke avancerade meningsuppbyggnaden till en bra sak, är att den är enkel att läsa, på båda språken.
Tillbaka till själva boken och dess handling: jag tyckte bättre om boken den här gången jag läste den än vad jag tyckte förra gången. Men det kan bero på att jag nu hoppade över de delar som jag tyckte var tråkiga och därmed hade boken utläst snabbt. Så jag vet egentligen inte om man kan säga att jag tyckte att boken var bättre, det är ju samma bok bara det att jag hoppade över det jag redan visste att jag inte tyckte om. Förstår ni dilemmat?
Återigen så är vi framme vid att jag har några små kommentarer till boken som ligger kvar och gror efter jag har läst: Ana pratar hela tiden om att föra honom till ljuset och att han är i mörkret, mycket kristet måste jag säga, men vad är mörkret? Är det hans psykiska ohälsa som bottnar i hans låga självkänsla eller är det hans sexuella preferenser?
Mer saker: Är det sexigt när en man har sådana otroliga kontrollbehov? Har Ana egentligen någon egen vilja? Människan verkar ju ha otroligt svårt för att säga nej.. Finns det inte något tillfälle då hon verkligen inte är sugen på sex? Typ "Ledsen älskling men ikväll har jag faktiskt ont i huvudet".
Plus till att Ana faktiskt kan slåss och hantera vapen, helt hjälplös är hon ju inte.
Känner man att man vill skapa sig en egen uppfattning så finns boken på Bokus och Adlibris.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar